Socialdemokratin byggde Sverige – men vågar den i dag sätta Sverige före makten?

Det finns mycket i socialdemokratins historia som förtjänar respekt. Under stora delar av 1900-talet var Socialdemokraterna med och byggde ett starkt Sverige: välfärden, folkhemmet, industrinationen, bostadsbyggandet, utbildningssamhället och en idé om att vanligt folk skulle kunna leva tryggare, friare och rikare liv.

Man behöver inte vara socialdemokrat för att erkänna detta. Tvärtom borde det vara möjligt att ge historisk heder där heder är förtjänt. Sverige blev på många sätt ett framgångsland genom en kombination av företagsamhet, starka institutioner, teknikutveckling, arbetslinje, utbildning och en politisk vilja att bygga långsiktigt.

Men just därför blir frågan så allvarlig i dag:

Vad väljer Socialdemokraterna när Sveriges bästa står mot maktens sötma?

För det är där många väljare nu känner en växande oro. Inte nödvändigtvis för socialdemokratin som historisk rörelse, utan för den moderna socialdemokratins beroende av partier som ofta driver en politik där symboler, moralmarkeringar och så kallad godhet får gå före realism, konsekvensanalys och nationellt ansvar.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet har under lång tid kunnat påverka svensk politik oproportionerligt mycket. De har ofta gjort det genom att sätta press på Socialdemokraterna i regeringsunderlag, budgetförhandlingar och politiska kompromisser. Resultatet har inte sällan blivit att landet fått betala priset för idéer som låtit vackra i teorin, men blivit mycket dyra i praktiken.

Kärnkraften är kanske det tydligaste exemplet. Sverige hade fullt fungerande reaktorer som kunde leverera stabil, fossilfri el. Ändå skapades politiska villkor som bidrog till förtida nedläggningar. Besluten kunde formellt beskrivas som affärsmässiga, men politiken hade naturligtvis betydelse. Skatter, signaler, osäkerhet och ett långvarigt ideologiskt motstånd mot kärnkraft gjorde sitt.

Och konsekvenserna blev inte små. Ett land som en gång hade bland Europas bästa elsystem började tala om elbrist, effektbrist, skenande priser och industrins framtida konkurrenskraft. Det är svårt att tänka sig ett mer konkret exempel på hur dåliga politiska kompromisser kan skapa skador som påverkar Sverige i decennier.

Frågan är om vi har råd att låta det hända igen.

För det handlar inte bara om kärnkraft. Det handlar om migrationspolitik, rättspolitik, energipolitik, företagande, skola, försvar, integration och hela synen på vad en stat egentligen är till för. Ska politiken i första hand bygga ett fungerande land? Eller ska den vara en scen för partier som vill visa sin egen moraliska renhet, även när konsekvenserna blir sämre trygghet, svagare ekonomi och större splittring?

Socialdemokraterna står därför inför ett vägval. De kan välja att åter bli ett statsbärande parti i ordets verkliga mening: ett parti som sätter landet, industrin, tryggheten, energiförsörjningen och vanligt folks vardag först. Eller så kan de återigen välja regeringsmakten genom att göra sig beroende av partier vars politik riskerar att dra Sverige bort från pragmatism och ansvar.

Det är inte en liten fråga. Det är kanske en av de viktigaste frågorna inför nästa val.

För när Socialdemokraterna säger att de vill ta ansvar för Sverige måste väljarna få veta vad det ansvaret egentligen betyder. Betyder det att man vågar säga nej till Miljöpartiet när elförsörjningen kräver det? Betyder det att man vågar säga nej till Vänsterpartiet när företagande, arbete och statsfinanser kräver det? Betyder det att man är beredd att avstå makt om priset för makten blir en politik som skadar landet?

Eller betyder “ansvar” bara att man vill tillbaka till Rosenbad – nästan oavsett vilka eftergifter som krävs?

Det är fullt möjligt att hylla mycket av det Socialdemokraterna historiskt har varit med och byggt, och samtidigt vara djupt orolig för vad dagens Socialdemokrater kan vara beredda att kompromissa bort för att återta regeringsmakten.

Sverige behöver inte fler politiska experiment där vanligt folk får betala notan långt senare. Sverige behöver stabil energiförsörjning, trygghet på gatorna, en fungerande integration, stark industri, bättre skolor och politiker som vågar väga goda avsikter mot verkliga konsekvenser.

Socialdemokratin byggde en gång Sverige genom långsiktighet, ansvar och respekt för arbete, industri och samhällsbygge.

Frågan är om dagens socialdemokrati fortfarande har den förmågan.

Och den ännu viktigare frågan är:

Om valet står mellan Sveriges bästa och maktens sötma – vad väljer Socialdemokraterna då?